Diabetes typ 2, är inte typ 1

Diabetes typ 1-genom en infektion eller ärftlighet och vem som helst kan drabbas.

Beroende av insulin genom sprutor eller insulinpump.

Bukspottkörteln slutar producera insulin.

Diabetes typ 2-även kallad åldersdiabetes drabbar  äldre, överviktiga och dom med dålig kost och hälsa.

Sköter sjukdomen-bukspottkörteln fortsätter producera insulin och man klarar sig med speciella tabletter.

Missköter sjukdomen-det blir värre, bukspottkörteln ger upp och annan medicinering blir ett måste.

Lovelovelove

Sallie. 

Här är lite mer information från mitt egna arbete:

Varför så många och olika människor drabbas av diabetes typ 1 vet man inte.

Det finns ingen säker teori bakom detta.

Du kan få sjukdomen genom en infektion, som t.ex. en enkel förkylning.

Men den kan också vara ärftlig. 

Det som händer  i kroppen är att ditt immunförsvar vänder sig emot din bukspottkörtel.

Bukspottkörteln är det organ i kroppen som genom att skicka ut insulin balanserar ditt blodsocker när du ätit eller druckit något.

•  När din bukspottkörtel slås ut får du varningstecken som ofta inträffar för alla som drabbas av sjukdomen.
• Du dricker allt du kommer åt.
• Du får högt blodsocker.
•  Av all dricka kissar du hela tiden.
•  Vanligt med svampinfektioner.
•  Kroppen tar fett  för att orka och du går ner i vikt.

Ja, ni som känner mig eller har läst här ett tag vet ju att jag har diabetes typ 1.
En sjukdom som jag fick för ca tre år sedan.
Det som händer att kroppen vänder sig emot bukspottkörteln o slår ut den.
Bukspottkörteln är det organ som skickar ut insulin till mat o dryck.
Denna funktion saknar alltså jag, vilket innebär att jag måste tillföra insulin själv till det jag äter o dricker.
Som diabetiker är också vikten av ett nyttigt liv viktigt o jag lever ett liv som alla borde leva egentligen.
Jag får också se till att hålla mitt blodsocker på en bra nivå eftersom att det skiljer sig från er utan sjukdomen.
Ni behöver inte direkt fundera över ert blodsocker eftersom er bukspottkörtel själv konstaterar hur mycket insulin ni behöver o hela tiden håller ert blodsocker på en bra nivå.
Det gäller alltså för mig att äta nyttiga mellanmål med jämna mellanrum.
Helt enkelt, så som alla bör äta.
Självklart fuskar även jag men jag dricker t.ex. cola light istället för vanlig cola.
Vanlig cola har för mycket socker som jag inte klarar av men lightprodukter är ersatta med sötningsmedel.
O nej, light är inte farligt i måttliga mängder.
Men det kan säkert bli om du dricker tre liter varje dag men det kan ju vanlig cola också, ellerhur?
Ja, hur som helst.
Eftersom min bukspottkörtel inte sköter jobbet längre, så får jag göra det själv med hjälp av mediciner.



http://www.google.se/imgres?imgurl=http://www.1177.se/Bilder/Nationellt/Amnen/kroppen/matsmaltning/s_bukspott.gif&imgrefurl=http://www.1177.se/Tema/Kroppen/Matsmaltning-och-urinvagar/Matsmaltningsorganen/&usg=__TogFeLjwdfTeZKvGf8kK4fdqRHQ=&h=364&w=550&sz=58&hl=sv&start=0&zoom=1&tbnid=L1LZyoCM9-2A-M:&tbnh=143&tbnw=216&ei=TxQbTs39Kc7OswaJ8PnWDw&prev=/search%3Fq%3Dbukspottk%25C3%25B6rtel%26um%3D1%26hl%3Dsv%26rlz%3D1T4ACPW_svSE415SE420%26biw%3D1366%26bih%3D494%26tbm%3Disch&um=1&itbs=1&iact=hc&vpx=842&vpy=139&dur=5270&hovh=183&hovw=276&tx=175&ty=92&page=1&ndsp=12&ved=1t:429,r:4,s:0&biw=1366&bih=494

Man har två val som diabetiker i typ 1:

* Insulin genom sprutor - något som alla som får sjukdomen måste börja med. Ofta minst i ett år. Det innebär stick med sprutor i mage varje gång du ska äta och även långtidvärkande insulin i benet en gång om dagen. Sprutorna är det mest kontrollerade alternativet. Här måste det vara lite mer strängt med tider och måltider.

Bild på insulinsprutor.
Bild lånad från;
www.halsa.ifokus.se


* Insulin genom pump - det är denna apparat som jag valde efter ett år o det har gett mig större frihet. Den är kopplad till rumpan genom plåster. I ett av plåstrena finns en liten nål som du sticker in i huden. Mellan plåstrena o pumpen finns en slang där insulinet åker. man är alltså friare med pump eftersom det innebär mindre stick. Du byter/skiftar sida på plåster o pump varannan/ var tredje dag. Och du trycker själv in på pumpens knappar när du ska ha insulin till en måltid.

Bild på en insulinpump, som självklart finns i olika modeller precis som sprutorna.
Här sitter dock plåstrena på magen.
Bild lånad från; www.agilitydream.blogg.se

Nog snackat sålänge, nu kommer lite fler bilder.
Hoppas ni förstår något av det jag försöker förmedla!



Bild på en blodsockermätare.
Man sticker sig med en apparat med en liten nål i o blodsdroppen man trycker ut sätts på stickan som bilden visar.
Därefter får du fram nivån på ditt blodsocker.
Bild från; www.carnebro.se

O sist men inte minst en bild på glukagonsprutan.
Detta är en spruta för nödsituationer om jag t.ex. svimmar pga blodsockret ska denna tryckas i låret så snabbt som möjligt.
Och ambulans ska tillkallas.
Den är alltså till för situationer när man hamnar i koma.
Det är väldigt ovanligt o det ska helt aldrig hända!
Bild lånad från; www.5childrentype1diabetescoeliacsandme.blogspot.com

Hoppas att ni fann detta inlägg lärorikt o framförallt VIKTIGT!

Lovelovelove

Sallie.

BÖRJAN
Under våren år 2008 började det hända konstiga saker med mig.
Jag gick ner mycket i vikt, vilket fick följden att folk började anklaga mig för andra sjukdomar.
Självklart så var det jobbigt eftersom jag inte själv kunde ta på vad felet var egentligen.
Jag började också dricka upp allt jag fick tag på, jag var törstig konstant.
Detta fick ju också följden att jag hela tiden var tvungen att tömma blåsan.
Med tiden fick jag också svampinfektioner i b.la. munnen.
Jag kunde knappt svälja och min saliv var alldeles vit och tjock.
Dessutom var jag väldigt trött och hängig
Alla dom här symptomerna var såklart väldigt jobbiga och påverkade vardagen något enormt, allt blev så mycket jobbigare.
Det var när alla symptomer blev mer intensivare som alla verkligen började oroa sig, inklusive jag som inte hade en aning om vad som hände med mig.
Mamma beställde en tid ner till vårdcentralen och kvällen innan besöket satt hon och kollade i sin läkarbok.
Alla symptomer stämde in på diabetes.
Hon varnade mig för vad vi kunde få höra imorgon, fast jag tog inte riktigt in det och precis som många andra så visste jag inte så mycket om sjukdomen och vad den innebar.
Dagen efter åkte vi ner till vårdcentralen.
Jag var rädd och nervös, tankarna gick och jag kommer ihåg att jag då undrade om det kunde vara mitt eget fel, att jag har skadat min kropp.
Att jag är sjuk och att alla andra ser det utom jag.
Tänk er den hemska känslan att inte själv kunna försvara sig när folk säger, fy vad smal du blivit, du kissar hela tiden, är du så jävla törstig?
Mina svar var väl oftast äsch eller ja.
Först tog en sjuksköterska prov på mig och jag såg i blicken på henne att något var fel.
Mamma frågade om det var som hon trodde.
Men som ni vet så är det ju läkaren som måste berätta sådant för oss.
Så sjuksköterskan sa bara att vi skulle få prata med min läkare.
En stund senare satt jag i ett rum med min läkare och min mamma.
Efter en stund tittade han på mig och sa:
- Ja Sallie, du har sockersjukan.
Jag har inget minne av vad jag tänkte då eller vad jag kände.
Jag kommer ihåg att mamma ställde frågor och att läkaren sa:
- Det är bara att köra hem och packa väskan.
Det blir sjukhuset i minst två veckor, så kör hem nu och ge henne något att äta, inget för sött, det går bra med ett glas juice. För varje gång hon har ätit och druckit något så har hon omedvetet förgiftat sin kropp.
Jag tog inte in något av det men när jag sedan kom utanför dörren så stod jag i min mamas famn i korridoren och grät.
Inte för att jag visste något om det  utan nog mest för att jag var så chockad.
Sedan åkte vi hem, vi packade lite snabbt och jag fick äta lite.
Några av mina nära och kära var hemma hos mig när jag kom hem, det var skönt att få komma hem till dom.
Men jag satt mest och stirrade och försökte ta in allt.
Efter lite jobbiga samtal satte vi oss i bilen, för mer information skulle komma.
Allt skulle bli jobbigare och det skulle komma en del kaos.
Ovetandes om detta åkte vi mot sjukhuset.
Som tur var det kom det bättre tider...

O fortsättningen får ni i nästa inlägg.

( P.S jag kommer inte lägga ut några bilder från den tiden och hur jag såg ut o.s.v. dels för att dom bilderna väcker många minnen och för att skydda mig själv.
Men ni förstår ju själva att man såg att jag var sjuk. )

lovelovelove

Sallie.

Ja, håll ut ett tag så får ni snart reda på detta!
O när jag väl börjar berätta så vill jag göra på ett så bra och lätt sätt som möjligt för er.
Så jag ska fundera lite.

lovelovelove

Sallie.