Ni vet när man känner något. Att något inte var vad man trodde att det skulle vara. Att något som kan vara helt fantastiskt nästa minut kan vara det värsta man vet. Hur får man någon att behandla mig som jag har rätt att bli behandlad? Hur förändrar man värdet en påse skit till hela världen? Ibland vet jag inte vad jag ska säga eller göra för att du ska förstå. Att tänka på andra än dig själv är ett måste. Att bete sig som du gör är katastrofalt. O ibland undrar jag om gränsen är nådd. Kanske finns det inget mer att göra, jag kan inte hjälpa alla även om jag skulle vilja. Ibland vill jag ge upp. Men jag vet så väl hur dåligt jag hade mått, att jag hade blivit straffad o du knappt märkt förändring. Men jag fortsätter hoppas, för din egen skull, att det någon gång snart, snabbt sker något som får dig att använda både hjärta o hjärna. Mänsklighet. Ja, det behövde komma ur mig. Hur har ni det? Jo , själv lever man. En vecka kvar på jobbet. Trivs bra. Kanske en semester snart också. Sommarlovsvädret har ju verkligen ingen styrka i sig det heller. Funderar över nåt vettigt att säga kring olika projekt men är för deppig just nu. Men har i alla fall mycket som ska fixas så jag återkommer när jag känner mer helt enkelt! Puss fina. Lovelovelove Sallie.