Jag har kommit fram till att när jag ser tillbaka på mina skolår så kommer jag minnas lågstadiet som en tid när jag växte upp och utvecklade något både i mig och för mig. Min högstadietid glömmer jag gärna förutom några ljusglimtar. Musikens ljuva ögonblick o dom få begåvade människor som jag tyckte om! O nu, min gymnasietid, ja hittills känns det som HEMMA. Jag har lärt mig, att den avundsjuka som jagat mig bara ville åt det jag hade o det jag var! O den som tror att det mest skadade mig tror fel. För jag växte något otroligt o är idag starkare än vad såna små omänskliga varelser kan nå upp till. Dom når tyvärr inte ens upp till att fylla sina egna funktioner. Idag lägger jag inte många tankar på dessa meningslösa, visst har dom satt spår. Men endast när jag ser dom eller när dom påminner mig själv på annat sätt det är då jag verkligen tänker på hur storslaget jag har besegrat dom. Lovelovelove Sallie