Jag tackar helgen för besöket.
Den var så härlig.
Veckan som väntar är D J Ä V U L S K
o här sitter jag o degar.
Har knappt gjort något av allt jag borde men det löser ju sig ändå!
Ellerhur..?

Nu ska jag slänga mig i duschen, plugga lite och sedan sova.

jag önskar så att vi alla fick lära oss att inte ta något för givet.

jag önskar så att världen var en trygg plats för alla.

jag önskar så mycket.

mycket som verkar så långt iväg.


lovelovelove

Sallie.

Idag har varit en ganska okej dag.
Haft prov metrik. ( notvärden, takt och rytm, fast man visar dessa med hjälp av rörelser.)
Det gick väl helt okej, hoppas jag.
Har fått två prov flyttade från nästa vecka, så känner mig lite lugnare nu...
Har inte fått så mycket gjort sen jag kom hem.
Är så trött men försöker få lite plugg gjort nu i alla fall.
Imorn stiger jag upp en timme tidigare för att sjunga på en begravning.
Jag blir alltid så känslosam vid såna tillfällen men jag hoppas att jag klarar av det.
Vill ju att dom anhöriga ska bli nöjda och att det ska bli ett fint avslut för den avlidne.

Vi hörs kanske mer senare.

lovelovelove

Sallie.

 

Slänger nog in ett inlägg till lite senare om min insulinpump som den senaste tiden har fått mig att gråta o explodera av ilska när det är dags att byta den.
Så var det även idag, så det ska jag noga berätta lite om i den kategorin sen.
Har också fikat på mammas specialbullar som jag avgudar!
Och kaffe i mängder!
Pluggandet fortsätter, har även fixat en del med min nya dator.
Längesen jag hade sånhär ordning.
Har färgat till håret lite.
Ska även försöka hinna med att städa, damma och sånt tråkigt.
Nu forstätter jag väl med lite matematik, samhälle, idrott och det som behövs helt enkelt.
Dagens låt blir Black Velvet för att den spelades när tårarna sprutade och jag var arg på min pump! :))
Så den gav mig lite glädje.

Hörs senare! ♥

lovelovelove

Sallie.

Okej, detta blir ett snabbt inlägg!
Måste fortsätta plugga...
Helt plötsligt blev det väldigt mycket för Sallie.
Nästa vecka har jag matteprov på måndagen, samhälleinlämning på tisdagen, samhälleprov på onsdagen och idrottsprov på torsdagen. Plus massa andra läxor och inlämningar i övriga ämnen!
O sen miniCOMA också!
Jag känner paniken redan nu...
o får lite ångest eftersom jag vill göra bra ifrån mig på allt.
PLANERING !
Vi kanskeee hörs sen.
Nu måste jag jobba vidare.

lovelovelove

Sallie.

Jag har nog aldrig varit den som tyckt om söndagar.
Dom är oftast dryga vad man än gör med dom!
Men jag har överlevt ännu en.
Idag har jag varit på kalas, ätit gott, pluggat och tagit det lite lugnt.
Och imorn är det åter igen måndag.
Men det känns som att den kommande veckan kommer gå snabbt, har nämligen studiedag på onsdag!
Så jag känner mig pigg inför morgondagen.
Fast först vill jag skaffa mig massa sömn.
Känns bara som att jag har så mycket att fixa.
Men man kommer aldrig på språng, i alla fall inte för tillfället.
Imorgon åker jag kanske ner till COMAlokalen och förbereder till alla nya härliga medlemmar som ska känna sig varmt välkomna till en ny termin!
Jag får nog snart skapa en checklista så att jag får saker och ting gjorda! :D
Jag brukar va duktigt på sånt men nu har jag slöat till det, mycket bättre när deadline är nära!
Jag jobbar nog bäst under stress.
Det är bra för att jag får mycket gjort.
Men det är ju dock mindre bra att stressa. (;
Nej nu får jag packa ihop och slänga mig i duschen och sedan vidare till sängen.

Önskar er en god natt.

lovelovelove

Sallie.

om du trampar ner mig så försvinner jag
men jag är ändå lugn
bara för att det var du'

om du trampar ner mig så försvinner jag
men jag är ändå lugn
bara för att det var du'

Dom flesta tycker om godis, man har sina egna favoriter, detta är några av mina:

Marabou i dom flesta smakerna men en liten extra triumf till
MARABOU APELSINKROKANT!
( Har faktiskt ett intill mig ) ;)



Supergoda att knapra på!                Nästan ännu bättre i munnen!

    
Ett fantastiskt gott påhitt!                      Men den här kringlan är ju ändå ett sant mästerverk!


Åhh, en sådan härlig blandning av lakrits!

Ja detta var några av mina godingar.
Har du någon/några favoriter?

lovelovelove

Sallie.

trots att det inte alltid är så vackert...



o nej, jag har inte redigerat bilderna, haha.
Ja, dom här var ju för extrema.
Men det finns säkert någon som avgudar dom.
Men det är inte jag i alla fall!

lovelovelove

Sallie.

Aningen extremt lockar mig.
Tänker på allt arbete bakom dessa.
Färgerna är underbara.
Dom översta ser knappt ut att vara klänningar...

lovelovelove

Sallie.

Molly Sandén är en helt otrolig människa om jag får säga det själv.
Hon är så jordnära, så härlig och hon känns inte alls som en kändis.
O trots att man inte känner henne så känns det som om man gör det.
O det är en underbar egenskap hon har.
Hon står precis för vad hon tycker o det hon är!
Det är inte alla som gör det.
Hon är oerhört talangfull.
Och
en enorm förebild för alla!
Hon har varit en oerhörd inspiration för mig o jag har kunnat identifiera mig i henne.
Så jag hoppas att jag inte är ensam om att tycka att hon är just
OTROLIG!

TACK MOLLY.

man inte kunde logga in på bloggen när jag försökte som en galning. Så tror jag att jag får fortsätta med berättelsen om min sjukdom imorgon! Eller så får jag se om jag orkar nu, hmm...

lovelovelove

Sallie.

BÖRJAN
Under våren år 2008 började det hända konstiga saker med mig.
Jag gick ner mycket i vikt, vilket fick följden att folk började anklaga mig för andra sjukdomar.
Självklart så var det jobbigt eftersom jag inte själv kunde ta på vad felet var egentligen.
Jag började också dricka upp allt jag fick tag på, jag var törstig konstant.
Detta fick ju också följden att jag hela tiden var tvungen att tömma blåsan.
Med tiden fick jag också svampinfektioner i b.la. munnen.
Jag kunde knappt svälja och min saliv var alldeles vit och tjock.
Dessutom var jag väldigt trött och hängig
Alla dom här symptomerna var såklart väldigt jobbiga och påverkade vardagen något enormt, allt blev så mycket jobbigare.
Det var när alla symptomer blev mer intensivare som alla verkligen började oroa sig, inklusive jag som inte hade en aning om vad som hände med mig.
Mamma beställde en tid ner till vårdcentralen och kvällen innan besöket satt hon och kollade i sin läkarbok.
Alla symptomer stämde in på diabetes.
Hon varnade mig för vad vi kunde få höra imorgon, fast jag tog inte riktigt in det och precis som många andra så visste jag inte så mycket om sjukdomen och vad den innebar.
Dagen efter åkte vi ner till vårdcentralen.
Jag var rädd och nervös, tankarna gick och jag kommer ihåg att jag då undrade om det kunde vara mitt eget fel, att jag har skadat min kropp.
Att jag är sjuk och att alla andra ser det utom jag.
Tänk er den hemska känslan att inte själv kunna försvara sig när folk säger, fy vad smal du blivit, du kissar hela tiden, är du så jävla törstig?
Mina svar var väl oftast äsch eller ja.
Först tog en sjuksköterska prov på mig och jag såg i blicken på henne att något var fel.
Mamma frågade om det var som hon trodde.
Men som ni vet så är det ju läkaren som måste berätta sådant för oss.
Så sjuksköterskan sa bara att vi skulle få prata med min läkare.
En stund senare satt jag i ett rum med min läkare och min mamma.
Efter en stund tittade han på mig och sa:
- Ja Sallie, du har sockersjukan.
Jag har inget minne av vad jag tänkte då eller vad jag kände.
Jag kommer ihåg att mamma ställde frågor och att läkaren sa:
- Det är bara att köra hem och packa väskan.
Det blir sjukhuset i minst två veckor, så kör hem nu och ge henne något att äta, inget för sött, det går bra med ett glas juice. För varje gång hon har ätit och druckit något så har hon omedvetet förgiftat sin kropp.
Jag tog inte in något av det men när jag sedan kom utanför dörren så stod jag i min mamas famn i korridoren och grät.
Inte för att jag visste något om det  utan nog mest för att jag var så chockad.
Sedan åkte vi hem, vi packade lite snabbt och jag fick äta lite.
Några av mina nära och kära var hemma hos mig när jag kom hem, det var skönt att få komma hem till dom.
Men jag satt mest och stirrade och försökte ta in allt.
Efter lite jobbiga samtal satte vi oss i bilen, för mer information skulle komma.
Allt skulle bli jobbigare och det skulle komma en del kaos.
Ovetandes om detta åkte vi mot sjukhuset.
Som tur var det kom det bättre tider...

O fortsättningen får ni i nästa inlägg.

( P.S jag kommer inte lägga ut några bilder från den tiden och hur jag såg ut o.s.v. dels för att dom bilderna väcker många minnen och för att skydda mig själv.
Men ni förstår ju själva att man såg att jag var sjuk. )

lovelovelove

Sallie.

Ja, håll ut ett tag så får ni snart reda på detta!
O när jag väl börjar berätta så vill jag göra på ett så bra och lätt sätt som möjligt för er.
Så jag ska fundera lite.

lovelovelove

Sallie.